���ϲ�����

Anders Näslund i Hofors är en tvättäkta MIL-samlare. Han har alla nummer, och tvekade inte att lägga närmare 700 kronor för att komplettera samlingen. Lastbilar i allmänhet och ���ϲ����� i synnerhet har varit en självklar del av hela hans liv.��

��

Vad har du för relation till lastbilsbranschen?

– Jag är född 1951, min morfar var en äkta åkarpionjär och var med och startade åkeriföreningen i Gävleborgs län. Han började med häst och vagn och hade senare droskbilar, bussar och en lastbil, bara amerikanska. Han dog 1955, men jag har kanske intresset i generna. När jag var elva år skrev jag brev till ���ϲ����� i Södertälje och undrade om jag kunde få broschyrer på ���ϲ����� L55 och L75, och tidningen MIL. Till min stora glädje och förvåning fick jag svar.

��

– Efter skolan fick jag jobb på transport-avdelningen på SKF i Hofors och körde lastbil där. När jag gjort lumpen började jag köra åt en timmeråkare som hade tre ���ϲ�����-lastbilar. 1979 fick jag ta över en av hans bilar och bli egen åkare. Det var en LS140 från –72, en torpedbil. Sen dess har jag haft åtta ���ϲ�����-lastbilar. Jag har varit enbilsåkare, kört skift med en anställd hela tiden. Jag sålde sista bilen 2014 då jag pensionerade mig. Under resan har jag alltid varit intresserad av ���ϲ����� och dragit på mig både gamla lastbilar och kuriosagrejer.��

��

Hur många nummer av MIL har du?

– Jag tror att jag har alla nummer. Jag tappade bort ett nummer från 50-talet, men hittade just det numret på Tradera och tänkte ”det där ska jag köpa tillbaka”. Men det var det fler som ville, så det slutade med att tidningen kostade mig 675 kronor innan jag fick hem den.��

��

Brukar du läsa gamla nummer?

– Det är kul att gå tillbaka och läsa, det gör jag väldigt ofta. Jag har många likasinnade kompisar, många pensionerade åkare i min bekantskapskrets som skaffat sig en 60-talsbil. När vi träffas så kanske nån kommer ihåg något som stod i ett gammalt nummer och så vill de att jag ska slå upp det.��

��

Vilka artiklar intresserar dig mest?

– Jag läser MIL från pärm till pärm, men det som intresserar mig mest är ju artiklar om gamla bilar. Annars tycker jag att det är intressant att läsa om specialbyggen och ovanliga bilar. Och vardagsreportage om fina, välskötta åkerier är kul också. Det jag är minst intresserad av är utställningsbilar med krom och glitter, det tycker jag inte hör hemma på arbetsfordon.��

��

Vad läser du först i tidningen?

– Jag tar med den till sängen och läser den från början till slut första kvällen.

��

Vad är det bästa med MIL?

– Det är väl att man känner igen alla bilar man haft, under den perioden jag varit aktiv åkare har det ju hänt fruktansvärt mycket. Jag känner en stolthet att jag har varit ���ϲ����� trogen i alla år. Sen är jag ju även intresserad av gamla fordon, eftersom jag har ett antal från 20- till 70-tal.��

��

Varför sparar du på MIL?

– Jag är nog en ekorre, jag har sparat på det mesta. Nu börjar jag väl göra mig av med lite grejer, men gamla biltidningar slänger jag aldrig.

��

Har du något favoritnummer eller favoritartikel?

– Ja, en bild som jag minns är från ett reportage om Ehlins Åkeri i Gävle. På baksidan av tidningen (nummer 4 1966, reds. anm.) var ett fint färgkort där en av Skandinaviens största mobilkranar lyfter upp en LBS76:a i luften. På backen står en bil och släp med natronlut.

��

Vad vill du att MIL skriver mer om?

– Förutom historiska bilar så skulle det vara kul att få veta lite mer om tillverkningsprocesserna. Och så tycker jag att ���ϲ����� borde porträttera de gamla fordonen man har sparat och rustat upp, säg ett per nummer. Då håller man historien vid liv.