���ϲ�����

Den näst senaste i raden är Frostfire som har fått två serier där 50 av varje ska produceras; den sobert blåa ”Frost”, och ”Fire” som är konjaksfärgad om du frågar Svempa, eller ”sunburst orange” om du läser lanseringsmaterialet.

I verkstaden i Länna står den ursprungliga konceptbilen Frostfire som är en ren show-produkt. V8-motorn på 770 hästar kommer aldrig att användas för att dra något; bilen saknar vändskiva, något som inte var ett helt okomplicerat beslut säger Svempas parhäst Jan Richter som är chefsdesignern bakom Svempas byggen.��

– Svempa ville inte ha någon vändskiva och ledningsgruppen sa okej. Jag hade gärna sett att den hade haft vändskiva men att man kunde gjort en variant i kolfiber eller något sånt.��Jag tycker att det saknas något nu, säger han.��

Det här är ett exempel på kompromisser i projekten. Svempa och Jan Richter är sinsemellan ganska olika, både i ålder, bakgrund, personlighet och inte minst i tycke och smak.��

– Janne gillar mer dämpade kulörer och jag gillar blankt och krom. Jag brukar skoja och säga att hans favoritfärg är mattsvart, det kanske är att ta i. Men han gillar stilrena grejer. Inte för mycket lull-lull, där är vi lika.��

��

Det går inte att berätta historien om Svempa utan att prata nästan lika mycket om Jan Richter. Han är på pappret Svempas designer, men det är svårt att föreställa sig Svempas framgångar utan honom.��

– Jag är ansvarig för design, projektansvarig och ser till att konceptet förverkligas. När vi började göra showtrucks ihop var det ju mer fragmenterat medan nu är det mer av en helhetsbild med limited edition-konceptet.��

Ganska snart skaffade han sin första ���ϲ�����; en L76:a som han enligt egen utsago ”inte gav många kronor för”:��

– Det var en gammal rostig och bucklig sak som jag byggde om till bärgningsbil. Men jag riktade upp och målade om den så att den blev riktigt skaplig.��

��

Allt eftersom blev bilarna i firman mer än bara skapliga. Faktum är att många tillskriver Svempa äran att ha startat hela trucking-vågen i Sverige med modifierade och utsmyckade lastbilar.��

– Med lastbilar går det att göra så mycket mer, både invändigt och utvändigt. Det var något mer än att bara hålla på med några gamla personbilar, säger Svempa.��

– Det började lite lugnt med att jag målade upp bilarna, inget märkvärdigt. Men sen var det många som tog efter mig med inredning och sånt, så man fick se till att ligga längre fram än konkurrenterna.��

��

Viljan att hela tiden komma med något nytt framstår som en av Svempas starkaste drivkrafter.��

– Jag och Janne försöker komma på nya grejer hela tiden; nåt nytt med inredningen och nya färger. Man tänder till hela tiden. Jag brukar ligga ibland när jag inte kan somna på kvällen hemma och tänka ”vad ska jag göra nu då, vad har jag på gång?”. Jag vill liksom se till att utnyttja alla idéer man har.

En annan drivkraft är mer direkt: ”Jag vill göra häftiga grejer” säger Svempa ofta. Kanske är det därför hans relation till ���ϲ����� främst kretsar kring V8:an, ���ϲ�����s största, starkaste och mest legendariska motor.

– Alla andra tillverkare har ju lagt ner sina V8, ���ϲ����� är ensamma nu. Jag gillar V8:an, tycker den är häftig. Det är en sån kraft, det är nästan som en dunk i ryggen när man drar iväg med den. Jag kommer ihåg när den första V8:an kom, den var ju bara på 350 hästar, men man kände direkt att det var mer sug i bilen.

��

I planeringen finns Svempas första eldrivna showbygge, och precis som vanligt lär det bli något långt utöver det vanliga. Den beräknas bli klar under 2026.

��

Om du hade alla medel i världen, hur skulle din drömbil se ut?

– Ja, det skulle vara en bil byggd helt i kolfiber, med snygga aluminiumfälgar och lackad med candyeffekt. Och så skulle jag vilja göra en ny design på själva hytten; jag skulle vilja göra den lite lägre, jag gillar att ha låga bilar.